Prisbelönta Anita älskar sitt vackra Tossåsen

november, 2020

Den här intervjun gjordes i Tossåsen i slutet av oktober 2020 då det var väldigt isigt och halt i Härjedalen.

Byn Tossåsen ligger oerhört vackert nedanför Lunndörrsfjällen nordost om Storsjö. Förut innan den nya vägen byggdes så gick grusvägen en bit upp mot Tossåsen. Nu är det en avtagsväg från stora vägen till vänster om man åker från Storsjö till Åsarna och sedan är det grusväg 17 kilometer.

I Tossåsen finns det fyra gamla gårdar. På Utgården bodde Anita Edströms farfar Haldor Nilsson och farmor Maria Jönsson tillsammans med Anitas farbror.

Anita är uppväxt hos sina farföräldrar i Tossåsen men föddes i Storsjö, när det var dags för hennes mamma att föda sitt första barn och den närmaste barnmorskan var då syster Karin i Storsjö.
Janne och Hildur Jönsson hette hennes föräldrar. Anita är äldst av tre syskon. Brodern omkom mycket tragiskt när han bara var 16 år under en bilfärd utanför Ljungdalen när de var på väg från festligheterna vid Flatruspelen.

Farfar jobbade i skogen och farmor hade kor men levde också på turister. Många flickor från Storsjö fick jobba som pigor i Tossåsen och hjälpa till med turisterna som åkte skidor och gick på tur. Turisterna fick med sig matsäck när de skulle ut.

– På den tiden då det inte fanns en riktig väg på vintern hämtade man turisterna med häst och släde. Farmor hade några rum som hon hyrde ut och sen fick de äta i matsalen som nu är vårt kök.

De hade ingen el utan fick koka tvätten i en kopparkittel nere vid sjön och det blev mycket tvätt på våren efter att turisterna hade åkt. Man var självförsörjande på fisk, kött och potatis.
– Vi hade kor och även getter, minns Anita. De hade också ibland en gris. Några i byn hade höns.

Anitas pappa Janne var snickare så från början bodde familjen lite överallt, berättar Anita.

Planen var att flytta tillbaka till Tossåsen när skogsbolaget Vifsta Varv började projektera ett tomtområde med 150 tomter vid Lillfjället och då hade han tänkte få jobb där. Som tur var blev det inget av dessa planer.

Anitas mamma var same och kom från Glen som tillhör Tossåsens sameby och när de har sin renmärkning bor de i Kroksjövallen som ligger tre kilometer ovanför Tossåsen mot Dörrsjöfjället.
– När jag var liten kunde samerna vara här i tre månader.

När Anitas mamma blev sjuk tog hennes farmor hand om henne och syskonen och Anita var i Tossåsen hos sina farföräldrar nästan jämnt. Där fanns det djur som Anita tyckte mycket om och hennes farfar kunde berätta fantastiska historier så hon behövde ingen sagobok.
– Jag hade den bästa tänkbara barndomen, för är man hos sin farmor och farfar får man göra nästan som man vill, skrattar Anita.

De första två skolåren gick Anita i skolan i Börtnan där föräldrarna då bodde. Sedan fick hon gå i skolan i Storsjö och bo hos sin moster Laila från årskurs 3 till 6. 1966 när Anita var 10 år flyttade hennes far till Tossåsen och köpte en gård bredvid sina föräldrar och började att renovera den.

Sedan när Anita blev äldre fick hon bo hos en farbror som hette Jon Tronsson i Storsjö. På mellanstadiet fick de åka till Ljungdalen där de var fem barn i samma ålder.
På frågan hur det var att som så liten bo borta svarar Anita;
– Man hade ju inget annat att välja på. Det var ju vant. Det var inga konstigheter.

På högstadiet blev hon som alla andra skolbarn inackorderade i Svenstavik där hon gick på högstadiet. Hennes småsyskon fick redan från första klass bo inackorderade i Storsjö hos Jon Tronsson.
– Pappa kom och hämtade hem oss på lördagarna och på söndagarna fick vi åka tillbaka.

Efter nian i Svenstavik fick Anita vara hemma och ta hand om sina småsyskon då Anitas mamma hade gått bort när Anita bara var 12 år gammal. Syskonen Britt-Inger var då 8 år och Jan-Åke var 4 år.
– Sedan fick jag hänga med till Storsjö och också bo hos Jon Tronsson och passa mina syskon.

Anitas mor var länge sjuk innan hon dog och Anita fick ta på sig ett stort ansvar för småsyskonen och för att hjälpa sin pappa.
– Att ens mamma dog var nog det värsta som kunde hända och jag var hemma så mycket det gick och hjälpte till.

Sedan när Anita var 18 år fick hon gå i Storhushåll- och Restaurangskola i Järpen då syskonen klarade sig bättre själva.
– Man hade mycket tankar om hur småsyskonen klarade sig. Tack vare att farmor och farfar fanns så ordnade det sig. De var våra stöttepelare under vår uppväxt.

Anita tycker ändå att hon haft en ljus barndom trots alla sorger.
– Man hjälptes åt och hade en trygghet i farmor och farfar.

När Anita började i årskurs sju i Svenstavik så träffade hon sin man Roger.
– Jag upptäckte världens långhårigaste och mest omöjliga pojke som jag någonsin sett och tänkte att honom ska jag rädda och nu har vi varit tillsammans i 50 år, skrattar Anita. Det är väl värt ett pris!

När de hade klarat av skolan jobbade Anita ett tag som kokerska på Birka folkhögskola och sedan fick hon jobb i Svenstavik så då flyttade de dit. 1978 när det blev några lediga tomter i Åsarna så byggde de hus där. 1980 föddes förste sonen Håkan, 1982 näste son Markus och lilla tjejen Maria 1988 och barnen fick gå i skolan i Åsarna.
– Vi alltid varit här i Tossåsen och alla barn och barnbarn tycker om att vara här.

Idag är Tossåsen en vanlig utgångspunkt när man ska vandra genom Lunndörspasset. I närheten ligger ett fantastiskt häftigt vattenfall som kallas för Djävulshålet och som ligger bara 300 m från vägen.
Se storsjobor.se
Sommaren 2020 har antal bilar som har parkerat vid Tossåsen slagit alla rekord.
– Det har aldrig varit så många bilar som i år, bekräftar Anita. Det beror nog på Coronan som gjort att folk givit sig till fjälls.

Sommaren 2020 fick Anita pris för sin samiska matlagning av Samiska rådet i Bergs kommun eftersom hon jobbat i centralköket i Åsarna och lagat mat på äldreboendet Treklövern. Där har hon tillsammans med sina kollegor lagat traditionell samisk mat som souvas och andra rätter som äldre personer uppskattar. De lagar även mat till skolor, förskolor och äldreomsorg. Maten kördes också upp till Börtnan, Storsjö och Ljungdalen till de äldre som ville ha samisk mat.
– Vi började redan för 15 år sedan och laga samisk mat. Det är var inget konstigt eftersom jag växte upp med det.

Numera har Anita och Roger sju barnbarn. De bor ofta tillsammans i huset i Tossåsen men nu har de två yngsta barnen även skaffat husvagnar så de kan bo själva när de är i byn.
– Ibland är vi 17 personer här i huset! Och i påsk kommer även kompisar hit och då kan vi vara 20-25 personer här.

Anitas man Roger tog över sin pappas företag med lastbil, grävmaskiner och kör också snöröjning. Även sonen Håkan jobbar i företaget och kör väghyvel, hjullastare och grävmaskin.
– De får kliva upp tidigt för allt måste vara plogat tills folk vaknar i Åsarna och ska till jobbet. Sedan kan de få börja om några timmar senare om det fortsätter att snöa.
Yngste sonen har också ett företag med lastbil. Dottern jobbar med mat på samma ställe som Anita jobbat och hennes man Ronny jobbar också i Anitas mans företag.

Förr kom brevbäraren Per Hanaback på skidor till Tossåsen en gång i veckan. Vidar Liljemark från Storsjö tog sedan över postutlämningen men då hade vägen byggts ut så Vidar kunde åka med sin nya bil.
– Vidar kommer jag väl ihåg när han kom på sin fina Volvo P1800.

Idag bor ingen permanent i Tossåsen. Benny som är tillsammans med Anitas kusin Monika bor mycket här. På den gård där två bröder, Folke och Bror, bodde har deras systerson Mats tagit över.

Trots att Anita bor så nära alla fina vandringsleder så går de sällan själva och vandrar. De åker istället på tur med skoter och fiskar.
– Jag har tänkt att jag skulle vandra men det har aldrig blivit av. Skoter kör jag!

Det bästa med Tossåsen tycker Anita är lugnet som är här.
– Numera ser jag hur vackert det är! Bara att man ser fjällen och sjön får en att må så bra.

Numera är det många sportstugor som byggts i Tossåsen. Så var det inte förut. Men Anita tycker att det är bra att det kommer folk och turister till Tossåsen.

Anita tycker också att det är viktigt att det finns jobb i bygden så fler unga familjer kan skapa sig en framtid här. Det finns ju arbete för de som kör lastbil och grävmaskiner. Även jobb i hemtjänsten finns ju.
– Man måste vara kreativ och ha en idé!

För några månader sedan slutade Anita att jobba och tycker att det känns väldigt skönt.
– Nu får saker ta den tid de tar och inte behöver jag vara nervös på söndagarna när jag ska ner och jobba i Åsarna. Jag har också mer tid för barnbarnen som tycker om att vara här.

När Anita var liten tänkte hon inte på att hon hade en samisk släkt på sin mors sida. Idag är hon stolt över sina samiska rötter och att hon tillhör Tossåsens sameby.
– Idag kan jag uppskatta var jag kommer ifrån på min mammas sida. Mina barn och barnbarn är väldigt stolta över att tillhöra det samiska släktet.

Den här sommaren då många nya turister har hittat till fjällen runt Tossåsen har det ändå fungerat bra.
– Vi har inte märkt att det varit något problem med nedskräpning.

Hon rekommenderar förstås en vandring genom Lunndörspasset men själv går hon gärna till Kroktjärnvallen där det bara är ca 3 kilometer där samerna har sitt sommarviste.
– Dit går det fort att gå. Där är det jättefint!

Vill man stödja och bidra till Storsjös utveckling
kan man sätta in pengar till Storsjö byalag som har
Swishnr 1231072891 och bankgironr 5306-2840.

Utgården i Tossåsen oktober 2020

På Facebook-gruppen Storsjö i Härjedalen finns 60 bilder från Tossåsen förr. Se dessa här.

Tåssåssjön
Anitas pappa Janne Jönsson i Tossåsen
Anita och hennes pappa Janne Jönsson
Farfar Haldor Nilsson och Anita
Anitas mamma Hildur
Anita Foto av Vidar Liljemark när han kom som brevbärare över isen till Tossåsen.
Hela familjen vid Tossåsen. Anita längst till vänster med sin farfar Haldor.
Syskonen Britt-Inger, Jan-Åke och Anita
Anitas och Rogers barn Markus, Håkan och Maria
Tovade barnbarn