Harry känner stor tacksamhet över sitt liv

oktober, 2019

Det här programmet görs i Tallkrogen, fem km söder om Stockholm, där Harry Lööv idag bor. Där har Harry bott i 50 år efter att han som ung flyttade till Stockholm. 

Harry föddes i Storsjö 1933 i ett hus där Konsum tidigare låg. När Harry var ett år flyttade hans familj till Putten på den södra sidan av sjön. Föräldrarna hette Gertrud (född Berglund) och Gustav Lööv och hans syster heter Sally och är tre år äldre än Harry. De försörjde sig i huvudsak på jakt och fiske. 
– Min pappa Gustav hade jobb tre månader om året som skogsarbetare, berättar Harry. Han jobbade också som snickare och byggde många hus och båtar och var en skicklig hantverkare. 

När de flyttade till Putten fanns det ingenting. Det var bara skog och sten så de fick röja hela marken där innan de kunde bygga ett hus.  
– Vi barn fick hjälpa till att plocka sten, minns Harry. Det var inget roligt jobb men vi fann oss i det. Vi var tvungna att hjälpa till jämnt. 

De första åren var det besvärligt. Det fanns ju inget vatten eller elektricitet på Putten. Elen kom först 1946, vatten och avlopp fick de 1955 och vägen till Putten drogs fram på 60-talet. 
– Vi fick som barn gå ner till sjön och hämta vatten trots att det var brant och tungt. 

Harry och hans syster Sally gick i skolan i byn och fick själva ta sig över sjön både på vintern och sommaren. Det fanns ingen väg på den tiden. 
– Det spelade ingen roll hur mycket nysnö det var. Det var bara att traska iväg. När isen gick upp fick vi bo någon vecka på byn hos släktingar. På sommaren fick vi ro över sjön. 

Harrys mamma Gertrud blev 107 år trots att hon fick jobba hårt hela sitt liv. Harry tror att det var själva orsaken till att så många i byn blev så gamla. 
– Min mamma kämpade hårt på Putten med allt som behövde göras. Det stärker alla muskler och lungorna när man arbetar hårt, menar Harry.  

De hade kor, häst, grisar, får och höns på Putten och fiskade mycket. På sommaren gick de upp med korna till Högrensvålen där familjen hade en fäbod. 
– Vi var tre familjer som hade fäbodvall där. Där gjorde vi messmör. Det var en härlig tid! Vi barn fick leka mycket och vi hade många kamrater. 

Harry gick bara sex år i folkskola och fick som alla andra börja i skogen som huggare när han var 14 år. Då avverkade de på bergen ovanför Putten så Harry kunde sova hemma och slapp att bo i en skogskoja. I skogen jobbade Harry i sju år.  

Redan som 14-åring blev han ordförande i SSU-klubben i Storsjö.  
– Vi var 43 medlemmar då och det var en mycket aktiv klubb.  Vi hade mycket trevligt och på sommaren gjorde vi utflykter till Bergvallen, Lövön och till många olika ställen. På vintrarna tog vi skidturer till Helags. 

Det var många skogsarbetarfamiljer i Storsjö och på den tiden hade socialdemokraterna 80 % av rösterna i valen och Storsjö hade ett eget Folkets Hus. Där hade man revyer och andra framträdanden. Det var Paul Hanaback som startade klubben i byn.  
– Nästan alla ungdomar i byn var aktiva i SSU. Vi ordnade aldrig dans. Vi hade studiecirklar istället och var aktiva på olika områden. 

Harry flyttade till Stockholm några år och prövade att jobba som bilmekaniker där hans svåger också jobbade. 
– Det var inte mitt liv. Jag flyttade tillbaka till Storsjö och då hade vi besök av en SSU-ombudsman från Jämtland som undrade om jag ville börja jobba i SSU. Jag tackade ja direkt! 

Så Harry flyttade till Östersund och sedan fick han efter ett tag erbjudanden från SSU-förbundet att börja jobba i Norrbotten.  
– Jag startade klubbar och såg till att det blev verksamhet i klubbarna också. Inga danstillställningar utan alvarliga möten. Vi behövde inte locka medlemmar med dans. De kom ändå och blev medlemmar av övertygelse. 

Efter en period i Norrbotten fick Harry erbjudande att börja jobba på SSU-förbundet i Stockholm. Där jobbade han i tre år på Sveavägen 68 där socialdemokraternas högkvarter även idag ligger. Olov Palme och Ingvar Carlsson var Harrys arbetskamrater. 
– Ingvar Carlsson var ordförande i förbundet och Palme var studiesekreterare. Senare jobbade jag ihop med Ingvars dotter Pia på Folksam. 

Harry trivdes väldigt bra på Sveavägen 68 och blev skolombudsman och organiserade läroverksungdomar land och rike runt trots att han själv aldrig hade fått gå på läroverk. 
– Jag hade ganska lätt för att prata, menar Harry. Jag kände aldrig att de var finare än mig.  

Sedan fick Harry erbjudande att börja jobba på Folksam. Han jobbade med kollektiva försäkringar och hade hela fackföreningsrörelsen som kunder. 
– Jag kände ju alla ordföranden, kassörer och sekreterare och hade ett mycket stort och fint kontaktnät. 

Han hade inga mindervärdeskomplex där heller trots att han bara hade gått sex år i folkskola. 
– Jag pratade med dom som vanligt! 

Harry åkte ofta upp till Storsjö 6-7 gånger per år och hälsade på sina föräldrar som bodde kvar på Putten. 
– De levde inget lyxliv men klarade sig ändå bra. De hade kött, fisk, grönsaker och potatis. De hade all mat de behövde på sitt småjordbruk. 

Nyligen nämndes Harry Lööv i ett SVT-inslag. Det var när SVT gjorde ett reportage om vilka privatpersoner som hade skänkt mest pengar till ett parti. Då stod det att Harry Lööv var en av de största bidragsgivarna till SSU och hade donerat 598 000 kronor. 
– När jag fick stroken för 10 år sedan så kunde jag inte ha kvar bilen, jag hade inga skulder på huset, jag rökte inte, jag drack väldigt lite sprit så helt plötsligt upptäckte jag att jag hade en massa pengar över. Nu måste SSU få det här! SSU som bar mig in på den här banan. Jag hade ju ett jättebra liv sen. 

Harry har även hjälpt Storsjö byalag med bidrag efter att ha läst på Facebook att byn behöver hjälp. 
– Det var inga jättesummor. Det var bara 50 000 kr och det är inte mycket för mig som inte gör av med så mycket pengar, menar Harry. 

Han är tacksam över det intressanta jobb han fick på Folksam och sitt politiska engagemang som gjorde att han fick resa mycket i världen, besöka alla länder i Europa, se Amerika, Japan och många andra länder. 

Harry har under alla år åkt upp till Storsjö på påsken och varit med på pimpeltävlingen. Sedan stroken har han bara åkt upp två gånger. Han håller ändå kontakt med Storsjö och ringer släktingar och vänner. Han fick stroken när han var i Storsjö för 10 år sedan. 
– Jag var ute och åkte skoter och när jag var 50 meter från hemmet så blev allting svart och jag ramlade av skotern. Jag blev liggande där. Som tur var hade jag lånat en hund av Göran Jonsson. 

Hunden sprang upp till grannen och skällde. Grannarna gick ut och följde med hunden och hittade Harry som fördes med taxi till sjukhus i Östersund och var medvetslös flera veckor. 
– Tack vare min goda kondition så klarade jag mig ändå bra sa läkarna till mig. Nu är halva kroppen förlamad och ena benet bär inte att stega med utan stöd. Från början kunde jag inte prata. 

Harry går nu med rullator och har tränat upp sitt tal. Han är van att träna och har åkt 23 vasalopp och har alltid haft träningsvilja. Han satte igång att träna direkt efteråt och tränar fortfarande tre gånger om dagen. Han arbetar hårt med hantlar, sit-ups och gummisnoddar och tränar varje dag upp sina muskler. 
– Jag tycker ändå att det gick bra! Det var inga problem med stroken.  

Harry försöker hänga med vad som händer i Sverige och i världen. Han läser, lyssnar på radio och tittar på TV men efter en kvart känner han att huvudet är slut. 
– Jag tycker ändå att det var bra att socialdemokraterna gick ihop med centern och liberalerna, men sen kan man tycka vad man vill i alla fall. I stort tycker jag att vi har en jättebra politik i Sverige och är ett av världens bästa länder då måste man tycka att de har gjort det bra. 

Att glesbygdspolitiken fungerar som den gör tror Harry är svårt att göra något åt. 
– Så fort ungdomarna har gått ut skolan vill de ut i världen. Jag hoppas att det inte blir så – för miljön klarar inte av det.  

Harry tycker att han levde ett gott liv under sin uppväxt på Putten i Storsjö.  
– Vi hade roligt på vårt sätt trots att vi inte hade bilar och skotrar. Jag tycker att vi hade ett jättebra liv och mamma och pappa var fantastiska människor. 

Vill man stödja och bidra till Storsjös utveckling kan man sätta in pengar till Storsjö byalag som har Swishnr 1231072891 och bankgironr 5306-2840.

Puttlaget;
(Från vänster) Edvin Eriksson, Johan Olofsson, Evert Eriksson, Alfred Moe, Gustav Lööv, Kalle Söder, Per Olof Eriksson, Harry Lööv (Saknas PuttErik)
(Bild från Facebook av Lars Liljemark)
IF Helags fotbollslag nån gång på 50-talet.
Bakre raden från vänster: Harry Lööv, Jan-Erik Eriksson, Erik ”Putt-Erik” Johansson, Gösta Landberg, Folke Liljemark, Per-Ture Åslund.
Främre raden från vänster: Lennart? Lövmark, Tycho Loo, Allan Jönsson, Stig Pålsson, Algot Moén.
(Bild från Facebook av Jenny Myhr)
Helagstur påsken 1952. Ungdomarna i byn var ganska aktiva ”föritia” tolkade efter snövessla
Åke Jönsson, Vit anorack?, Harry Lööv, Sonja Myhr, Elsa Pålsson, Sylvia Wagenius, Göran Jonsson, Bertil Myhr, Paul Hanaback.
Putten (Bild från Kjell Landberg)
Harry, mamma Gertrud, syster Sally Landberg
Sally och Harry hjälper sin mamma Gertrud (105 år) att förhandsrösta valet 2010
Bild från ÖP