Göte har flyttat tillbaka till sina rötter

januari, 2022

Göte Grubb är yngsta sonen till bysnickaren Per Grubb (f. 1914) som renoverade hela huset på Hanabacks där denna inspelning gjordes i slutet av januari 2022.

I en tidigare radio-podd intervjuades Götes sju år äldre bror Uno Grubb (f. 1944-05-17 d. 2020-05-20) som var handlare i Storsjö.
– Min bror gick tyvärr bort precis innan jag flyttade tillbaka till byn i juni 2020, berättar Göte. Det var ju tänkt att vi skulle kunna umgås men så blev det ju inte.

Bröderna Grubb är födda på Lövön i Storsjö där deras föräldrar och morföräldrar bodde.
– Jag var bara två år när vi flyttade in till byn.

På Lövön finns det tre gårdar; Sjödins där morföräldrarna bodde, Klockars där föräldrarna Per och Erika bodde och den tredje gården kallades Erik Ers där familjen Åslund bodde.
– Pappa byggde själv ett nytt hus i byn i tre våningar. Han var från början skogsarbetare och blev sedan snickare.

På gården på byn hade Götes mor ett kafé och så hyrde hon ut två hus till turister och lagade mat till inneboende som hyrde rum.
– Hon var jättedriftig, menar Göte. Det var ju ett sätt att klara familjens ekonomi.

När Göte minns sin uppväxt kommer han ihåg den som en mycket bra uppväxt.
– Jag fick hålla på med det som jag gillade; jakt och fiske. Det började redan i årskurs fyra då jag satte fällor för hermelin som heter lekatt på härjedalska. Det var ett sätt att lära mig djurs beteenden. Sedan fick jag 4 kr per skinn vilket var mycket pengar för en liten parvel.

Göte är årsbarn med sina kamrater Ingemar Åslund och Todde Myhr. De var många barn i nästan samma ålder som gick i skolan i Storsjö.
– Efter årskurs sex fick vi fara till Svenstavik och fick bo inneboende under veckorna hos en familj som vi inte kände. Det var ett rent helvete! Man är för liten för att bo ensam borta.

Högstadieperioden tycker Göte var en förspilld tid. På helgerna kom Götes eller Toddes pappa och hämtade grabbarna.
– Eftersom man vantrivdes och inte hade någon som pushade på, så tittade man inte i böckerna.

Efter grundskolan kom Göte på att han måste skaffa sig någon form av utbildning.
– Redan i årskurs åtta hade jag bestämt mig för att bli jaktvårdskonsulent. Då jag hade så urusla betyg fick jag gå på Bäckedals folkhögskola i Sveg för att få gymnasiekompetens. Det är en av de bästa tiderna i mitt liv.

Sedan lyckades Göte komma in på Jägarförbundets utbildning i Öster-Malma i Sörmland som då bara utbildade 12 elever vart tredje år. En förutsättning var att man hade bra betyg och relevant praktik vilket Göte hade.
– Efter det fick jag sedan jobb på Jägarförbundet där jag jobbade i 42 år. Det var mycket stimulerande att träffa människor och hålla på med det man tycker är kul.

Göte fick även hålla på med utbildningar för jägare vilket han har fortsatt med efter pensionen. Rådgivning om jakt och juridik ingick också i hans arbetsuppgifter som jaktvårdskonsulent.
– För att få det jobb som jag ville ha så flyttade jag till Härnösand 1977. Sedan flyttade vi till Sollefteå 1985.

Mycket av Götes jobb har varit älgförvaltning. Han har i artiklar uttalat sig om hur man ser till att älgstammen har kvalité genom att spara de djur som är mest värdefulla och inte skjuta av de största tjurarna och korna.
Läs här i tidskriften Svensk Jakt.

Ofta är det naturintresset som gör att man vill bli jägare. Utbildningen idag till jägare är väldigt seriös och man får läsa en bok på 500 sidor.
– Att gå utbildning till jägare är att lära sig ganska brett om djur och natur och hur det fungerar.

Jägarexamen med prov kom 1985.
– Det var väldigt bra för då fick man en annan nivå på de som blev jägare och det blev mycket bättre.

Jägarförbundet som är en intresseorganisation organiserar ungefär hälften av de 300 000 jägare som finns i Sverige. De ger råd till sina medlemmar om jakt och driver deras frågor. Rovdjursfrågan är en mycket kontroversiell fråga där Jägareförbundet driver frågan att vargstammen är för stor i Sverige.
– Jag tror inte folk i städer förstår under vilka villkor man lever i en sådan här by. Har man jordbruk eller t.ex. fåravel så är det inte så kul när det kommer vargar.

Numera har man växande problem med vildsvin, rådjur, kronhjort och andra djur som förstör trädgårdar även i storstäderna så insikten om att man måste hålla nere vissa stammar kanske har blivit större.
– Om man inte blir påverkad själv så förstår man inte problemen förrän rådjuren äter upp allt man planterat på kolonilotten, menar Göte.

På frågan hur det ser ut med viltbeståndet i Ljungdalsfjällen svarar Göte:
– I Storsjö finns det för lite älg. Man måste jaga ganska mycket för att få lite kött i boxen. I Ljungdalen är det lite bättre med älg eftersom det är privatmark där man kanske inte skjuter lika mycket.

I Ljungdalsfjällen finns det också skogsfågel som ripor, tjäder, orre och järpe. På rovdjurssidan finns räv och lo.
– Varg finns från och till men eftersom det finns renar här så tar Länsstyrelsen bort dom. Björn finns det gott om men de hotar ju inte rennäringen eftersom de sover på vintern. Det stora problemet är framförallt varg.

Det kostar idag mycket att jaga. Det är inte bara utrustning och vapen som kostar utan det också avgifter.
– Det är absolut inte lönsamt att jaga. Om du inte är markägare själv så betalar man en arrendeavgift. Jaktlagen här kan få betala 30-40 000 om året till SCA som äger marken. Sedan betalar man en mindre avgift till Länsstyrelsen när man skjutit en älg.

Förr var jakt och fiske ett sätt att överleva i dessa fjällbyar.
– Idag jagar man för att det är en livsstil, menar Göte. Det är samma sak som frågan varför man plockar bär eller svamp. Eller när man fiskar.

Fler och fler kvinnor tar jägarexamen numera. Branschen har varit väldigt mansdominerad.
– Det är positivt för det blir ett mildare språk och man har öppnat upp för att få in fler kvinnor i jakten och få en bra ungdomsverksamhet.

Attityder till jakt varierar idag från veganer och djurrättsaktivister till de som vill leva hälsosamt och ser viltkött som en fin källa till bra mat.
– I de kontinuerliga undersökningar man gör så visar det sig att acceptansen för jakt har ökat. Idag ligger det på 86 % av befolkningen i Sverige som är positiva.

Idag har reglerna och kontrollen av legala vapen ökat. Ibland som ett resultat av den ökade skjutvapenvåldet i samhället de senaste åren.
– Vi har bra lagar i Sverige när det gäller legala vapen. Det är svårt att få vapen och sedan ska de förvaras låsta i godkända vapenskåp.

Trots en omfattande jakt på älg är det inte så lätt att köpa t.ex. älgkött i butiker runtom i Sverige.
– Efterfrågan är nog större än utbudet. De flesta som jagar gör ju det som hobby och då konsumerar man köttet själv eller ger bort till släktingar.

En stor aktivitet bland jägare är att utfodra vilt.
– Det finns ju intresse från jägare att djurstammen ska växa. Man lever ju med naturen här.

På Lövön har Göte sedan länge haft ett fritidshus som han renoverat under årens lopp. Brodern Uno och hans fru Ulla fixade till morföräldrarnas hus.
– Vi var ju här mest på sommaren och på påsken.

När Göte blev pensionär vid 68 års ålder och bodde i en lägenhet i Sollefteå började han fundera på vad han skulle göra när han blev helledig. Då började tankarna om att kanske flytta tillbaka till byn.
– Jag tog kontakt med bostadsföreningen här och då fanns det en lägenhet ledig. Jag tittade på den och bestämde på stående fot att flytta tillbaka till Storsjö. Det känns väldigt bra att komma tillbaka till sina rötter.

Göte umgås med sin barndomskamrat Ingemar Åslund och de fiskar och jagar ihop.
– Jag umgås även med Todde och Lars-Göran som har fritidshus i byn. Så jag har tre nära kompisar här.

När han kom tillbaka i byn organiserade Göte kurser i jakt förra året för de som ville ta jägarexamen.
– Det var ca tio stycken som anmälde sig men det var bara damerna som fullföljde utbildningen, skrattar Göte.

Sedan startade han en kurs i ripsnarning i början av januari i år. Då var det 19 anmälda och 17 kom till en-dags-utbildning.Det var många ungdomar och folk utifrån som var intresserade. Det är en bit teori inomhus där man får lära sig hur man gör en ripsnara och vilka lagar och regler som gäller. Sen får man göra ett prov och bygga en snara. Numera har Göte även köpt in sin brors Unos hus på Lövön.
– Jag har ju fyra barn som är intresserade av att kunna äga släktens hus. Nu får hela familjen med barn och barnbarn plats på Lövön. Det är ju fantastiskt att de vill satsa både pengar och tid här.

Lövön med två av de tre gårdarna. Götes hus till vänster.
Utsikt från Lövön
Lövön
Föräldrarna Per och Erika Grubb gifter sig.
Götes far Per Grubb
Per Grubb längst till vänster
Götes far Per Grubb (brun skjorta i mitten) spelar fotboll
De tre vännerna (fr.v.) Todde Myhr, Göte Grubb och Ingemar Åslund
Göte Grubb längst till vänster
Göte Grubb i yngre dar
Bröderna Uno och Göte Grubb
Familjen samlad på Lövön
Midsommar med familjen på Lövön.
Fr.v. Mattias Wikman, Martin Grubb, Philip Aston, Moa Grubb, Sara Wallén, Patrik Wallén, Hugo Wallén, Göte Grubb. Sittande fr.v. Pernilla Wikman och Emma Wallén. Och Grim
Göte Grubb håller kurs i ripsnarning
Alla kursdeltagare lär sig göra snaror
Göte visar hur man gör
17 nöjda kursdeltagare!