Gammal känd släkt med framtidstro

februari, 2021

Den här intervjun görs i slutet av januari 2021.

Efter att jag lagt ut en gammal intervju från 1951 med hembygdsforskaren Jöns Ljungberg fick jag kontakt med hans släkting Magnus Ljungberg (f. 1972) som också hjälpte mig att hitta bra bilder från sin släktings liv.
Vi bestämde att vi skulle göra en intervju per telefon om Ljungbergssläkten idag i Ljungdalen.

Magnus fick med sig sin storasyster Anna Ljungberg (f. 1967).

Magnus tyckte att det var väldigt spännande att lyssna på den gamla intervjun. Anna tyckte det var roligt att få en röst på Jöns som hon hade hört mycket om, hembygdsforskaren och bonden Jöns Ljungberg (1860-1952) som var ättling till bygdens kände möbelsnickare, träsnidare och schatullmakare Jöns Ljungberg (1736-1798) med samma namn.
– Vi är generation nio från schatullmakaren Jöns Ljungberg och generation fyra efter hembygdsforskaren Jöns Ljungberg, berättar Anna.

Jon Jönsson Ljungberg hette sonen till hembygdsforskaren och Jons dotter hette Signe Ljungberg som var Magnus och Annas farmor. Signe fick två barn; deras far Rune (f 1938) och systern Ulla (f. 1943).

Deras farmor Signe Ljungberg var sambo med Elis Andersson som var en av de som utvecklade vägar och tomter upp mot Torkelstöten. Magnus berättar om hur han som 15-åring fick ta hand om Elis bandtraktor.
– Det var ingen som trodde att jag skulle få igång den eftersom den stått i över 10 år. Jag fixade och donade med den och sen hoppade den igång. Jag höll sedan på med den i 10 år och lärde mig massor om motorer.

Gammelgården var från början belägen på Östgården på den gård där både Magnus och Anna bor idag. Deras mor Sigrid Ljungberg startade Gammelgården 1966 tillsammans med Elise Ljungberg som var ingift i släkten och deras faster Ulla Ljungberg kom med på 70-talet.

Magnus Ljungberg är idag platschef på NCC och när intervjun görs är han i Ramsele och bygger en kraftledning. Han har även ett eget företag som heter ”Magnus Ljungberg Maskin AB” i Ljungdalen och äger en väghyvel som plogar Flatruetvägen och har en halv pistmaskin som han delar med Anders Karlsson på Taxi Ljungdalsfjällen som också plogar Flatruetvägen.
– Hittills i vinter har vi inte behövt ploga så mycket eftersom det inte har blåst så mycket.

Anna Ljungberg jobbar på Gammelgården i Ljungdalen sommartid. Hon har förutom att jobbat där varje sommar i över 40 somrar, jobbat med turism och service inom olika områden.
– Jag har jobbat i Dunsjöliften i 18 år, på ICA i mer än 10 år, på Flatruet hotell och inom turism på olika vis.

Anna gick i småskolan i Storsjö och från årskurs 3-6 gick hon i den gamla skolan i Ljungdalen. Magnus gick förskolan och lågstadiet i Storsjö och sedan 4-7 i Ljungdalen. Högstadiet fick de gå i Svenstavik där de blev inackorderade under veckorna som alla andra i dessa fjällbyar på den tiden. Gymnasiet blev i Östersund. Fram till i fjärde klass gick Magnus i den gamla skolan i Ljungdalen, den som idag är vandrarhem.
– När vi började femman började den nya skolan att byggas. Då fick vi ha skola i raststugan i Dunsjöliften ett år. Vi hade sån tur under vintern att vi fick äta hamburgare varje dag till lunch, skrattar Magnus.

När Anna gick i skolan var de ett 20-tal barn i skolan i Ljungdalen och när Magnus gick var de bara 12.
– Vi var bara fyra elever i min klass, berättar Magnus. Eftersom vi var så få så lekte alla med alla oavsett ålder och klass.

Anna menar att de bästa vännerna är de man växt upp med i skolan och i byarna.
– Man leker ju med alla i olika åldrar! Det behöver inte vara de som är precis jämngamla.

När de var små fanns det en liten släplift i backen bakom ICA-affären som Elis Andersson hade fixat till barnen i byn. Dunsjöliften blev klar först 1984-85 men liften i Torkelstöten fanns ju innan.
– Tillgång till utförsåkning har alltid funnits i byn under vår uppväxt, berättar Anna.

På 80-talet var det ett stort uppsving i byn när Dunsjöliften blev klar.
– Då var det träningsläger med ungdomar som kom hit.

Annas barn Andreas 23 år och Tove 21 år har gått på förskola i Storsjö först, låg- och mellanstadiet i Ljungdalen och sedan fick de åka skolskjuts till högstadiet i Funäsdalen.
– De tyckte nog att det var helt ok att åka till Funäsdalen varje dag. Alternativet var ju att bo borta som inackorderade i Svenstavik.

Alldeles nyligen i slutet av januari 2021 diskuterade politikerna i Bergs kommun att de kanske skulle lägga ner skolan i Ljungdalen. Men tack vare ett stort lokalt engagemang i lokal media och i sociala medier med namninsamlingar och många inlägg så ändrade kommunen sig.
Anna hoppas att skolan får fortsätta att vara kvar.
– Nu när Fjällflytt-projektet fortsätter med inflyttning av nya barnfamiljer i Storsjö och Ljungdalen är skolan jätteviktig! Det är flera familjer som letar boende nu här i våra byar.

Annas son Andreas bor kvar i Ljungdalen och är elektriker och jobbar i Funäsdalen och pendlar dit. Dottern Tove pluggar just nu och har inte bestämt sig ännu var hon kommer bo.

Magnus son Alexander vill också bosätta sig i Ljungdalen trots att han har växt upp i Östersund. Han vill bli elektriker i Funäsdalen som sin kusin.
– Det finns ju alltid jobb för bra hantverkare i närområdet, menar både Magnus och Anna. Man kanske inte har helårsjobb eller ett fast jobb men det brukar alltid dyka upp jobb för den som är praktisk.

Även Corona-pandemin har gjort att fler fått upp ögonen för att det går att jobba på distans nu när det har dragits fram bredband till båda fjällbyarna.
– Jag vet att det sitter en och annan turist i stugorna här och jobbar på distans, berättar Anna.

Corona-sommaren 2020 var nog den bästa sommaren någonsin.
– Det var väldigt mycket folk här i trakten. Det var många som hade ”hemester” och upptäckte fjällvärlden och att vandra i naturen.

Enligt turistbyrån är det redan nu fullbokat i vinter i stugorna. Än så länge (i början av februari) känner man inte till någon smitta i byarna.
– Vi har ju klarat oss bra trots att vi har haft mycket folk och det var svårt att hålla avstånd i Gammelgården i somras och på ICA under vintern där det kan vara trångt, berättar Anna.

(Efter intervjun var slut så hade det första Covid-fallet konstaterats i området.)

Magnus har inte heller märkt av pandemin så mycket i sitt yrke där de samlas mycket olika människor från många olika platser.
– Vi håller avstånd till varandra på produktionskontoren på NCC och när vi är ute i linjen. Det har gått bra.

Gammelgården har varit en stor samlingspunkt för släkten Ljungberg.
Magnus körde ved till Gammelgården när han var liten och fick äta hur många våfflor han ville.
-Vi har haft dop till våra barn och det har varit släktkalas och sånt.
Även hemslöjden har fått ett uppsving de senaste åren. Intresse för handarbete har ökat pga pandemin då folk inte har så mycket att göra.
– Det har ökat även innan pandemin då vi startade stick-kaféer och sånt på Hemslöjden. Det går bättre nu än vad det gjorde för några år sedan. Det har varit mycket kursverksamhet där det varit många deltagare.

När Anna var liten så tyckte hon väldigt mycket om att gå till sin farmor Signe och höra när hon berättade om allt gammalt. På den tiden var det en fungerande fäbodvall i Dalsvallen och de bodde från början i Skärkdalen.
– Det var ett helt annat liv, tror Anna. Fast jag tror att de var väldigt nöjda med sina liv trots att de hade det slitsamt.

Deras mor Sigrid (f. 1940) kom från Gästrikland och skulle säsongsarbeta på Essos semesterhem i Skärkdalen då hon träffade deras far Rune och blev kvar.

Under efterkrigsåren var det inte så modernt i byarna. Man hjälpte många norrmän att fly över till Sverige och i Ljungdalen fanns en luftbevakningsstation under kriget. I Gammelgården har man haft många föredrag om detta och livet förr i dessa fjällbyar.
– Vi har haft en driven ordförande i Hembygdsföreningen som anordnat berättarkvällar nästan varje vecka under turistsäsongen på sommaren. Om samerna, fjällrävar, Jöns Ljungberg och mycket annat.

Den tekniska utvecklingen har ju förändrat det mesta i byarna från traditionell skogshuggning med häst och släde, mindre jordbrukstraktorer och sen har det blivit fullstora skogsmaskiner.
– Nu finns det många maskiner i Storsjö och Ljungdalen, säger Magnus. Vår far snöröjde Torkelstötens samfällighets vägar i 30 år med bara jordbrukstraktorer.

En av de första traktorerna i bygden kom just till deras gård.
– Den kom med tåg till Åsarna och vår fars morbror körde den hit. Vår pappa var bara 6-7 år då och tyckte att det var väldigt spännande.

Deras far Rune har snickrat mycket och byggt en hel del hus till turister.
– Han har byggt alla våra hus på gården, säger Anna. Han har både timrat och snickrat.

Både Anna och Magnus känner att det idag är en mycket större framåtanda i byarna. Det har nyligen startats en restaurang i Ljungdalen under turistsäsongen. Macken har fått nya ägare och ny energi. Nu finns det även en nyöppnad lokal bygghandel.
– Det känns som om det är mer framtidsoptimism än för några år sedan. Man har blåst liv i lite fler företag och aktiviteter, menar Anna.

Turistföreningen har gjort ett nytt häfte förra året där de tipsar om ett 20-tal vandringsturer med bra beskrivningar och kartor.
– Turistföreningen har ju fått ett väldigt fint naturrum, tycker Anna. Det startade ledprojektet fortsätter och är snart färdigt vilket lockar fler turister. Det är mycket bra saker som har gjorts!

Magnus menar också att det skett flera bra satsningar och han sitter själv med i Ljungdalen/Storsjös skoterklubb. För ett antal år sedan började man att samarbeta med Funäsdalen och skapade Europas största ledområde för skoteråkning mycket med hjälp av ideellt arbete.
– Det är 64 mil preparerad skoterled! Vi säljer ledkort med hjälp av olika försäljningsställen och kan tack vare det ha anställd personal som preparerar lederna.

Nu finns det en åtgärdsplan även för Flatruetvägen som är en stor turistväg och behöver renovering. Det är mängder med husbilar och andra som stannar och övernattar högst upp på platån.
– Så är det i stort sett hela året, berättar Magnus. Det är trafik i hela tiden utom i november och december.

Anna tycker att det fungerar bra med turisterna men vet inte hur det kommer att fungera om det blir en väldigt stor ökning.
– Vi lever på turismen så det är klart att vi måste ha hit dom. På Gammelgården fungerar det bra. Man lär sig att uppskatta hur vackert det är här ju äldre man blir, menar Anna. Lugnet som finns och att vi har det mesta vi behöver av service.

De hoppas båda att framtiden blir bra för sin familj och bybefolkningen
– Man hoppas att dagens ungdomar trivs och också vill bo och verka här, säger Anna.

Framtiden ser ljus ut! menar Magnus.
– Det är bara vi som bor här som kan påverka vår egen framtid!

Jöns Ljungberg
Jon Ljungberg, far till Signe Ljungberg
Signe Ljungberg (med sin sambo Elis Andersson) mor till Rune Ljungberg
Rune Ljungberg, Pappa till Magnus och Anna Ljungberg
Magnus Ljungberg
Anna Ljungberg
Denna skrift går att köpa på Ljungdalens hembygdsförening
Gammelgården i Ljungdalen
Magnus och hans son Alexander på Flatruet