När det här programmet spelas in i slutet av februari 2025 har Bygdens Café i Storsjö Kapell varit öppet ett helt år. Här kan man fika och äta Gabriella Åslunds goda bakverk och lunch.
Gabriella får som första fråga – hur hon tycker att det har fungerat?
– Jo, jättebra! Det har varit otroligt roligt och mycket folk har ju kommit faktiskt.
Förutom kaffe, kakor och kaffebröd serverar hon även mat.
– Ja, jag försöker ha lite lättare mat som varma mackor, kebab och nu har jag börjat med suovas (rökt renkött) här efter jul.
Bygdegården och Bygdens Café har nu blivit en ny samlingspunkt i byn.
– Ja, det är det ju. Det blir ju roligt för folk att komma hit och träffas här. Sitta och prata lite en stund och dricka kaffe.
Gabriella ordnar också tilltugg till fester och nyligen var det en väldigt viktig person här i byn som fyllde år och hade sitt kalas på bygdegården.
– Det var ju roligt att få fira Vidar Liljemarks 95-årsdag här. En helt underbar man. Det var rätt många som kom. Jag tror det 25-30 personer som bjöds på kaffe och tårta.
Från början hette Gabriella inte Åslund i efternamn. Det namnet tog hon när hon gifte sig med barnens pappa Bengt Åslund. Hon föddes som Gabriella Hallgren och hennes släkt kommer från Beten.
– Min mormors pappa, Bet-Sven, fanns ju när jag föddes. Han var med och byggde stugan som jag bor i nu permanent. Hans dotter, Britt Hallgren, som höll på med rotslöjd, var min mormor och Vidar Hallgren var min morfar. Kjell på Beten är min mammas kusin.
(En intervju med Britt Hallgren och kusinen Kjell Johansson finns här på Poddradion)
I programmet med Kjell så berättar han om det ”museum” som han har varit med om att skapa i en stor lada där.
-Ja, ett fantastiskt fint museum som jag rekommenderar folk att åka och titta på. På sommaren brukar de öppna upp och visa det när Kjell är hemma. Där finns det mycket historia och kultur.
Även Gabriellas mamma Ingrid Hallgren har en stuga på Beten.
– Ja, hon har en stuga en liten bit nedanför den stora gården. Och min mamma kallas Ninna på byn, så att alla vet vem man pratar om.
Gabriellas mamma Ingrid är uppvuxen och gick i skolan i Storsjö. Men själv växte Gabriella upp i Östersund men var i Storsjö under hela sin uppväxt.
– Jag var ju här varenda lov. Påsk och jul var vi här. Och sen så var ju mormor ofta barnvakt. Jag var ju mycket med mormor då i skogen och tog rötter och höll på med rötterna där. Och sen hade jag även min farmor och farfar i Kesudalen så jag var mycket även där också när jag var liten.
Gabriella gick i skolan i Brunflo och på Frösön och utbildade sig till vårdbiträde som det hette då.
– Sen har jag läst upp mig genom åren till undersköterska och även utbildat mig till kock. Man vet ju inte riktigt vilken väg man ska gå i livet så jag har väl provat på lite olika saker. Jag har haft flera företag tidigare och jobbat i vården och jobbat med barn och funktionsnedsatta. Ja, jag har provat på det mesta. Lättare att säga vad jag inte har gjort.
I Östersund hade Gabriella ett företag som hette Matglada Kassen.
– Det tog jag från Stockholm, från Linas Matkasse, och startade upp i Östersund. Så det höll jag på med i drygt ett år, sen blev jag utkonkurrerad så jag kunde inte fortsätta.
Sen fick hon ta över Café Björkbacka i Östersund i 2-3 år, som hennes mamma hade drivit i 12-13 år.
– Det är väl lite därför den här idén kom med att starta ett café i Storsjö. Jag tycker det är kul att baka och laga mat.
När Gabriella och hennes nuvarande man, Stefan Olofsson, bodde i Brunflo ville de göra en förändring i livet, så de bestämde sig att de skulle flytta till Malta.
– På tre månader sålde vi allt och flyttade till Malta. Jag flyttade dit och Stefan skrev sig här i vår stuga i Storsjö, för han ville jobba kvar i Sverige. Han pendlade varannan vecka till Malta.
Först jobbade Gabriella som kock på en svensk restaurang på Malta
– Men det var lite dåligt betalt som kock. Det är stor skillnad på löner och annat där nere om man jämför med Sverige. Så jag bytte jobb till en kundtjänst inom E-gaming, men det var inget jobb jag trivdes med.
Men när Gabriella bodde på Malta så dog hennes mormor Britt Hallgren och då kände att hon var så långt borta från sina barn, en dotter som idag är 32 år och en son som i år fyller 30 år.
– Jag längtade hem till min familj och mina barn. Och till naturen också. Många tyckte ju att jag var knäpp som flyttade tillbaka hit till kylan. Men efter att ha levt här och vuxit upp här i 50 år så saknade jag faktiskt det. Jag saknade det här med vintern. Sen när man har bott i ett annat land och sett andra saker så upplever man närheten till naturen och allt det här som vi har, det vackra och fantastiska, på ett helt nytt sätt. Varje dag tittar jag ut och bara njuter av det jag ser runt omkring mig.
Hennes man Stefan, som kommer från Hammarstrand, var ju redan skriven i Storsjö så det var naturligt att återvända hit. Fast han trivdes väldigt bra med att pendla till Malta.
– Han tyckte det var skönt att åka på semester varannan vecka så han saknade det ju litegrann, kan jag ju säga. Men han tycker det är helt okej, han älskar ju den här omgivningen han också.
Gabriella är ändå glad att hon bestämde sig för att flytta hem från Malta igen. Nu fortsätter hon att åka dit som turist.
– Åh ja, senast i januari var jag nere på ett 60-årskalas. Malta blir ju också som hemma eftersom jag har bott där.
Gabriella får frågan hur det gick till när hon fick idén att starta ett café i denna lilla by.
– Först så kom ju tanken på att flytta hem. Och vad ska jag göra när jag kommer hem? Men så hade vi ju haft begravningen av mormor här i bygdegården, så jag tänkte att lokalerna här i köksdelen är ju perfekta. Det är ju som gjort för ett café.
Hon hörde av sig till Marlene Åslund i byalaget. De var lite skeptiska och undrade om det skulle fungera att ha ett café året runt i en liten by med högst 100 invånare.
– Ja, men hallå, nu är det jag som vill, det är upp till mig. Om ni vill hyra ut så är det upp till mig om det funkar eller inte. Om jag vill satsa. Så gick det ett litet tag och så fick jag ett meddelande att jag fick hyra här och då blev jag jätteglad.
Gabriella kom hem i slutet på januari och tre veckor senare öppnade hon caféet.
– Ja, jag satsade på att öppna till sportlovsveckorna. Jag ville öppna fort så jag kom med i den svängen. Det är ju sportlovsveckorna och på påsken som vi här har en jättebra tid och då det kommer folk. Det är vår femte årstid, vårvintern, den börjar ju här i mars och april så det är ett perfekt läge att ha öppet då.
Bygdegården har ju blivit en helt annan plats än det var från början. Förut var det en tom fotbollsplan som ingen spelade fotboll på. Sedan fixade man till bygdegården, ordnade en husvagnscamping och öppnade ett gym i källaren som används flitigt. Nu finns det ett café, det är fullt med möten och det verkligen blivit ett levande mötesplats. Hit åker man och tankar och använder återvinningsstationen.
– Ja men det här är väl som jag hörde någon sa, Storsjös nya centrum!
Jag syns ju från vägen också så det är perfekt.
Men hur går det runt rent ekonomiskt för dig?
– Jag har ju inte gått in med det här för att tjäna pengar. Jag förstod ju när jag öppnade att jag inte kommer att bli miljonär i alla fall. Jag har ju nu haft öppet ett år men varit sjukskriven tre månader det här året pga. av en axeloperation. Jag kan inte ens säga första året hur det har gått, utan jag måste nog få köra ett år till eller två.
Verksamheten växer ändå och caféet får många beställningar till möten och kalas på kaffe, tårtor och kakor.
– Ja, två-tre år får man absolut räkna med innan du ser någon vinst eller att du ser hur det går, åt vilket håll det bär. Men jag tycker att det känns positivt. Och så hittar jag på lite småsaker ibland ute, som nu på söndag ska vi ha kolbullar och våfflor ute. Så man får hitta på lite så går det runt.
Det går också att beställa mer maträtter om man ska ha kalas eller fest.
– Det går absolut alltid att diskutera vad jag kan göra. Jag kan göra det mesta. Bara man pratar med mig så kan vi få till en bra plan, god mat och goda kakor om man vill.
Sedan Göran Östlund har startat gymmet i källaren så har hela huset också blivit mer levande för att det är folk här hela tiden.
– Ja, så är det. Det kommer lite folk till och från och jag får ju faktiskt en del gymmänniskor som fikar också. Antingen före eller efter de ska på gymmet. Elljusspåret går ju utanför här så det är ju också perfekt när man är ute och åker skidor en kall dag så kan man få lite varm choklad efteråt.
Gabriella och Göran har många planer.
– Det kommer ju att hända lite grejer framöver. Jag tänker satsa på lite större event också. Så att vi får byn att börja leva upp lite mer. Förr hade man dans här på bygdegården. Vi gick ju mycket på dans här. Eller man ”gick på bal” som det hette förr. Och det är ju det jag ska försöka återuppliva igen nu, att man kan gå på bal.
Gabriella träffade sin första man Bengt på bygdegården när hon gick på dans när hon var 18-19 år.
– Vi var tre tjejer i samma ålder där uppe där jag har min stuga. Och vi gick ju tillsammans och skulle flörta med grabbarna på byn eller med dansbandet. Så vi var ju här och hängde lite.
Bengt Åslund bor ju också i byn och gården heter ju Karlors. Och på den gården bodde även Olle, bror till Bengts pappa, farbror Olle, i det röda huset.
– Och där bor min son Erik nu. Han hyr det av pappa sin. Så de bor alldeles strax till vänster innan kyrkogården när man kommer från byn.
Gabriella och hennes man Stefan bor i det första huset, en liten sportstuga, på höger sida efter Storsjöskylten om man kommer från Åsarna.
– Nu har vi fixat till det för vi hade inte någon toalett från början. Så vi sprang på utedass förut. Men nu har vi renoverat, bytt golv och dragit in avlopp och allting. Så nu har vi toalett och dusch.
Även folk från Ljungdalen har hittat till caféet.
– Det är jättekul. Jag hade ett gäng pensionärer som var här och fikade i veckan som var. Så det är kul! Jag tror att man uppskattar det här, att det finns ett rent fik, att man bara kommer och fikar och surrar.
Bygdens café har öppet lite varierande tider.
– Nu är det lite svårt med dagar och tider för att jag är under rehabilitering av min opererade axel, så jag kommer att variera tiderna lite. Nu de här sportlovsveckorna har jag öppet lite längre, tisdag till söndag. Sen går jag ner till onsdag och söndag och sen ökar jag igen. Det får bli lite efter min rehabilitering i år.
Öppettiderna lägger Gabriella ut på Facebook och Instagram. Man ser även när skylten på vägen är uppe.
– Det är på Facebook man går ut. Det är en kanal man når ut långt med. Och lika med Instagram. Sen har vi ju även Google. Där kan man lägga ut sina tider och lite bilder. Så det är ju de kanalerna man använder.
Om jag har stängt på måndagar då tar jag in skylten på söndag kväll och så ställer jag ut den på tisdag morgon eller onsdag morgon när jag öppnar igen. Det kan vara en liten hint om den står nere vid vägen eller inte.
Gabriella och Göran Östlund har lite planer för framtiden.
– Det är vi två som planerar en del av det här att få till långfredagsdansen eller balen som vi säger och sen hemvändardagen på sommaren ska vi försöka med bal också. Så vi har ju lite planer för året och se hur vi kan få det här att börja leva och bli lite roligt igen i byn.
Görans fru Fon är också duktig när det gäller matlagning.
– Ja, Fon är ju fantastisk. Hon lagar mat på Fiskecampen och jag har tänkt att leja henne på en pubkväll med lite thaimatsbuffé. Hon kan också fixa mat om man beställer av henne.
Det händer mycket både i Storsjö och i Ljungdalen där fler matställen har öppnat.
– Jag tycker det har hänt mycket. Och det är ju roligt, för vi ska ju få hit turister och vi ska ju få folk att hitta till oss.
Det här är en plats man trivs på och vi har mycket gemenskap i byarna och man stöttar varandra och hjälper varandra.
Gabriella har alltid haft en känsla av att hon hör hemma i Storsjö.
– Ja men så är det ju, jag är hemma nu!
