1993 var Jon Larsson Back 80 år. Han kallades sig själv för John men alla kallade honom för Jo Back.
Jo Back föddes i Ljungdalen den 24 mars 1913 och dog 26 juni 2003 i en ålder av 90 år.
Tack till Siv Jonsson och Ljungdalens Hembygdsförening som försett Poddradion med denna video.
Översättning från härjedalska till svenska av Anders Stål från Hede.
Tidsangivelser utgår från Youtubefilmen.
04:00-05:36 Berättelse om forbönder
Ja du vet, de körde ju foror från Norge. Ol Jansa berättade det, han mindes det väl. Ja de hade ju stugan här på ”Ne´dala”. Husgrunden står ju kvar än. De hade hästarna under stugan. Jag har ju sett den där jag också flera gånger, grunden som finns kvar än. Och stugan ovanpå som de bodde i då. Då var det pappan – få se… det blir farfars far till Karl-Emil som frös ihjäl där. De körde kvarnstenar ifrån Tydalen eller jag tror de var ända ner till Selbu eller var hundan det var och du vet han var gammal gubben och orkade inte gå på sidan och oväder och satte sig på stenarna. Till slut så stelnade han innan de nådde ”Sakristina”, och dog där. Så han dog där. Jag vet inte vilket år det kunde vara, men det var nog på 1800-talet. Det var väl nästan en bit in på slutet, eller vad det kunde vara. Han omkom ju där.
Ol-Jonsa berättade han körde över där och det var så fint väder att hästen blev alldeles ”növligen” (növligen kan betyda att hästen blev svag och behövde omsorg men är osäker om det är rätt) åt honom. Han kom från Tydalen.
05:36-08:50 Berättelse om första ekorr- rip och rävjakten
Ja du vet ju vi for ju och jakta. N´Per ”Synnjatä” och jag. Vi sköt 24 ekorrar en dag. Det var ju rent bra betalt för skinnen på den tiden. Jag tror vi fick ända upp till 3,60kr för ett skinn. Vi fick 3 för ett skott den dagen. Just den dagen orkade han inte något mer. Intervjuaren frågar: Per ”Syngde”” (sammandragning av Synnjatä) är det..? Varpå Jo svarar: Per Lagerkrans. Intervjuaren frågan: Ni var inte så gammal då? Jo svarar: Nej, det är längesen. Men första ekorren jag sköt, var jag bara 7 år. Jag fick nyligen reda på det. Jag förstår inte att jag fick låna bössan. Jag fick 2 skott. Det var 1919 för a´Anna i Skärken tog skinnet till stan (Östersund). För de körde med hästen Mojo över mot Lövdalen och över mot Persåsen, eller var de kom ner. Ända till Östersund på marknaden. För n´Jo utpå-Mon kom hit och det kom på tal. Ja, jag minns inte vilket år det var sa han, men ring åt a´Anna i Särken hon vet nog. Ja, det var 1919 sa hon för det var första gången hon var till stan. Jag fick 2,40kr för ekorrskinnet. Det var mycket pengar. Ja, då vet du. Åt en sjuåring. Ja, jag var ju född 1913 och det där var 1919, på marknaden i Östersund. Om de var dit. Intervjuaren: Du sköt med salongsgevär då? Jo: Nej med hagelgeväret. Tron var ju med och jag hade två skott. Jag sköt ju båda den men den var ju kvar uppe i granen, sårad, så jag fick ju ringa hem och fråga om jag fick ett skott till. Jag förstår inte att de vågade släppa iväg oss. Men det var ju starka order om att det fick inte vara mer än ett skott i varje ficka. Och inte ladda innan man såg den. Jag började tidigt. Jag kommer ihåg första ripan jag sköt uppe på Knallarna jag var nog fan inte så gammal då heller. Och räv höll jag på och fick i någon också när jag började. Jag var nog en sensation när jag sköt första räven . Du var kanske inte så gammal kanske? Nej, jag kom ner i Synjatä på dagen minns jag. Han hörde det, n´Per Zakrisson. Så kom n´Nylands-Halvar då, han var där han. Då hade han talat om för honom då, men det var väl Per och Manne som hade talat om det. Så sa n´Per Zackrisson: Vet du vad han har gjort idag? Ja, han har väl skjutit en räv, sa han och det var ju en sensation det -räv, förr. Han (räven) var ju rädd både ”ski-etja” och allt och skygg. Intervjuaren: Ja, han var ju så skygg på den tiden. Jo: Ja, han var skygg, rädd.