Staffan Norberg från Flon – intervjuas på 50-talet

januari, 1955

Denna intervju från 50-talet och många fler hittades i arkivet på prästgården när den skulle säljas för många år sedan.
Intervjuerna gjordes förmodligen av prästen Gunnar Söderholm som bodde på prästgården då.
Nu har dessa inspelningar digitaliserats så att fler kan lyssna på dom.
Reservationer för om texten är rätt uppfattat och namnen är korrekt stavade.

Tar gärna emot korrigeringar av texten och fler foton på de intervjuade!

Ann Sandin-Lindgren
ann@poddradio-storsjokapell.se
0722-32 33 31

På gårdarna vid Flon såg han när han var liten en vinterkväll flera vargar. Han sprang hem och en flock med 11 vargar ylade utanför gården.  Man såg ofta vargar när man var på slåttern och när man valla korna eller får vid Mittådalen. Han vet dock inga människor som har råkat ut illa för vargar.

Staffan har vandrat mycket med turister från Fjällnäs till Helags. Det har var många som var ”högre-stånds-människor. De kom vid 17-18 tiden på kvällen och ville ha enskilt rum.  De hade fodringar och ingen erfarenhet av vildmarksliv.

Han berättar en historia hur det varit att vandra med fina turister från Göteborg.

På Sydstation fick han ta hand om en general som sedan la av titlarna med Staffan.

Strapatser? Det har varit frågan om livhanken många gånger.  Ligga ute med hästar och släde under bar himmel. När han gick från Sylstation till Helags blev det dåligt väder. Det blev snöstorm med blötsnö och hästen ville inte gå. När det blåser för hårt tar det hårt för en häst. Det gick inte att se hästen i stormen. Det kunde gå på tok så han släppte hästen som fick gå dit han ville. Själv fick han gömma sig under släden. På morgonen gick Staffan mot stugan men missade den två gånger. Det var ingen sikt. Den tredje gången hittade han den och där fanns det ved som man kunde elda och torka upp. Han började bygga skidor men då hittade hans vänner honom och de hade hittat hästen som hade klarat sig bra. ”Man får inte bli rädd i fjällen!”, menar Staffan.

En annan gång gick han från Sylarna till Bruksvallen. Det var hans första fjällvandringen och han hade inte på sig tillräckligt varma kläder när han skulle möta en kapten. Staffan kom bort på vandringen och fick koka kaffe i en liten burk och äta lite torkat kött. Åkte runt på skidor för att hålla värmen. Hittade sen station där han fick bryta sig in. Allt blev bra. Sedan var det snöstorm på natten.