Kyrkvärden Lars Persson Åslund – intervjuas 1957

maj, 1957

Denna intervju från 1957 och många fler hittades i arkivet på prästgården när den skulle säljas för många år sedan.
Intervjuerna gjordes förmodligen av prästen Gunnar Söderholm som bodde på prästgården då.
Nu har dessa inspelningar digitaliserats så att fler kan lyssna på dom.
Reservationer för om texten är rätt uppfattat och namnen är korrekt stavade.

Tar gärna emot korrigeringar av texten och fler foton på de intervjuade!

Ann Sandin-Lindgren
ann@poddradio-storsjokapell.se
0722-32 33 31

Lars Persson Åslund till höger med Jon Långström till vänster.

Lars Persson Åslund var kyrkvärd i 34 år från 1 januari 1921. Han var född 1877 och är 80 år när den här intervjun görs den 11 maj 1957. Han fick medalj 1946 när han varit kyrkvärd i 25 år.

Efter konfirmationen blev Lars bonddräng i Särvsjön i 11 år hos sin syster och svåger. Det var arbetsamt och han låg ute mycket, fraktade renkött, hämtade ved och jobbade hårt. Sedan var han till Undersåker på flottning. Där blev han slåttkarl hos en morbror i Vallbo och köpte en häst och höll på med timmer och avverkning i Vålådalen. 

Han försöker minnas vad han har hört och minns av de olika präster som varit i Storsjö.
Pettri (eller Petteri) var en gammal präst på 1840-talet som bodde vid skolan i ett litet hus som fungerade som prästgård. Den är riven nu. Lars har hört att åkte till Sundsvall och drunknade på en båt som han åkte med som hade för hård last.

Valberg var den första prästen som Lars jobbade åt. Lars minns även prästen Vikström från Hede och som hade hjälpprästerna Bark och Johansson. De for med häst och släde över Särvsjön och Lövkläppen för att ta sig till Storsjö trots att det inte fanns någon väg. På sommaren fick prästen rida. Prästen kom bara två gånger om året; en gång på sommaren och en gång på vintern.
Prästen fick då fullt upp med alla begravningar och dop. Då fick de vänta med jordsättningen tills prästen kom.
Det var mycket att göra när det var ”prästhelg”. De som kom från Ljungdalen fick bo över hos släktingar i Storsjö och andra i byn. Då var det fullt i kyrkan.

Sedan började prästen komma en gång i månaden. Det fanns tre präster som byttes av och de kom från Funäsdalen, Vemdalen och Tännäs. 
På vintern fick de ha gudstjänst och julotta i skolan då det inte fanns någon värme i kyrkan. Vid restaureringen satte de in spisar med olika skorstenar åt olika håll så det inte rök in i kyrkan. Då kunde julottan vara i kyrkan.

På 1800-talet var kyrkan inuti vitmålad och man hade målat över de tidigare målningarna. En konservator Olof Karlsson tog fram målningarna igen. Då fanns det en kyrkogård i närheten av dåvarande kyrkan där morföräldrarna till Lars ligger begravda tillsammans med många hundra gamla invånare.

På kapellet som byggdes 1751 fanns det inget torn på utan det var bara en liten stuga. Lars tror att det gamla kapellet låg på den östra sidan av den nuvarande kyrktomten. Dagens fina ljuskrona hängde inte i kapellet. Per Persson från Västgården tror Lars har gjort kronan fast prästen tror att det var Jöns Ljungberg.

Det gamla krucifixet som hänger ovanför kyrkvärdbänkarna som har Lars hört att den har man rövat under krigsåren från Norge på 1600-talet. De hittade den på kyrkvinden när de restaurerade kyrkan och de gjorde ett nytt kors. De ville ha den på Östersund på utställning en gång och då försäkrade krucifixet för 3000 kr.

– Den nya tiden är lika bra som den gamla, tycker Lars. Det är bättre yttre förhållanden och lättare tjäna sitt levebröd.

På slutet berättar Lars och prästen lite spökhistorier som de minns och har hört om hur mörkrädda många var och skräck för att de döda skulle gå igen. Om att på julnatten stiger de döda upp och firar jul.

Lars Persson Åslund pratade om trygor/snöskor till hästen, här är en sån…