Rena paradiset att vara på Nordsätern!

augusti, 2018

Om man åker en bit, ca 6 km från Storsjö mot Åsarna, finns det en skylt som visar vägen till Nordsätern 6 km. Där svänger man av till vänster och sedan är det en skaplig väg fram till Nyvallen men sedan blir det lite sämre väg. Där hittar man idag 12-13 fastigheter.
Nordsätern var en av de största fäbodvallarna i Storsjö dit man fram till 60-talet ”buförde” korna från byn.

Lars-Inge Lööv berättar att de först gick till Bergvallen som var en vår- och höstsäter och när det blev varmare fortsatte man upp på Nordsätern.
– Som barn gick man ju med korna hela vägen hit. Det var ju görroligt, kommer Lars-Inge ihåg. Korna gick långsamt och åt längs vägen så vi fick passa dom med en väjje (pinne).

Lars-Inge har varit på Nordsätern sedan han var väldigt liten. Familjen hade kor fram till 90-talet och på slutet var det hans mamma Aina Lorin Lööv och hans syster Britt-Marie som var där med mjölkkorna. Säterstugan är bara tre gånger fyra meter och här bodde Lars-Inges morfar, hans mor och hans två systrar Britt-Marie och Eva-Lena tillsammans på sommaren. Inuti stugan är det tapetserat med tidningspapper på väggarna för att få det fint. Man tog in björkris för att det skulle lukta gott och repade löv på golvet om man inte hade trägolv.
– Det luktade fantastiskt gott! berättar Lars-Inge.

Korna bodde i ett fjös (fähus) bredvid och släpptes ut på skogsbete på dagarna och de kom hem själva på kvällen för att mjölkas.

Varför alla pratar om hur fantastiskt det var med fäbodliv trots att det var ett slit med mjölkning och andra sysslor tror Lars-Inge berodde på att då fick kvinnorna vara ifred.
– De fick vara för sig själv och styra. De slapp passa upp på karlarna och det var ju lite semester.

Karlarna i byn hade fullt upp med slåttern men kom på besök på helgerna och tog med sig varor som man behövde på Nordsätern.
– Man höll ju på med slåttern nästan ända fram till det blev snö. Man var ju tvungen att ta reda på allt. Och längre tillbaks slog man ju även på myrar och på fjällkanten.

På Sätern åt man mycket mjölkmat eftersom man hade kor och man fiskade småöring i ån. Maten och mjölken förvarades i jordkällare.
– Småöring är det ju det godaste som finns när man är här! På helgerna stekte mamma våfflor. Grädde och smör smakade mycket bättre eftersom korna hade så bra bete här.

Lars-Inge berättar också historien om småfolket, Filip-Jo och Filip-Mårten, som bodde på Nordsätern och ställde till det med korna när fjöset stod på fel ställe. Han berättar även historien om ”puken”, ”bjäran”- ett nysta som tjuvmjölkade hos andra och hur man fångade ”Puk-kärringen”.

Idag bygger Lars-Inge och hans fru Ellinor en ny stuga till sig och sin familj. Den kommer också att vara utan el och vatten men blir lite större. Hans far Erland Lööv har hjälpt till att sätta upp stommen.
Lars-Inge förklarar varför han älskar att vara på Nordsätern.
– Det är nog på grund av mina djupa rötter. Det är det bästa man vet att vara här. Jag måste hit! Annars har det inte varit någon sommar.
I ett senare program kommer Lars-Inge berätta mer om sig själv.

Gun Jähder och hennes barn har gården Ryn i västra delen av Storsjö. Hennes föräldrar Märta Fundin och Leo Jönsson, hennes morfar och mormor Mathias och Karolina Fundin hade en säterstuga på Nordsätern och även hennes morfars föräldrar var där. Guns kusin Lena Mattsson-Lindström var också på Nordsätern. Hennes mamma hette Karin Mattson, född Fundin.

När Gun var liten hade man 6-7 kor på Ryn och några ungdjur och Gun fick när hon blev större gå med korna först upp till Nyvallen som var deras vår- och höstvall där man var 3-4 veckor och sedan vidare till Nordsätern.
– Det var korna som bestämde farten när man buförde. De gick och åt längs vägen och man kom väl fram mitt på dagen ungefär.

När korna släpptes ut på våren på gården visste de precis åt vilket håll de skulle gå.
– De gick före och vi efter mot Nyvallen! Efter några veckor såg man på dom att de ville fortsätta när det blev för varmt och ville gå vidare mot svalkan på Nordsätern.

Karlarna var samtidigt hemma på gården med slåttern och hästarna. Men när vårbruket var klart så tog man med sig hästarna upp på sätrarna och släppte dom lösa i skogen.
– Sedan fick vi leta reda på dem när man började igen med slåttern.

Både Gun och Lena tyckte att det var rena paradiset att vara på Nordsätern trots att det fanns varken vatten, el eller några moderna bekvämligheter.
– Det var miljön, det var korna och det var folket som var där. Det var ju helt underbart, menar Gun. Det luktade så gott när alla eldade med ved.

Från ån bredvid hämtade man vatten och badade lite snabbt i det kalla fjällvattnet.
– Där fiskade vi och vi lekte med stenar, minns Lena.

De hade inte så mycket tid att vandra i fjällen, som många turister gjorde när de utgick från Nordsätern, om det inte var för att plocka bär eller fiska.
– Till Kläppen var vi några gånger och till Renvaktarstugan gick man ibland för att fiska, berättar de båda.

På dagarna hade man fullt upp med att göra ost och smör. Det tyckte både Gun och Lena var roligt. Maten var enkel och man hade konserver och lagade mat över öppen spis. Man fiskade lite öring och när karlarna kom upp på helgen hade de med sig varor.
– Men det var inte så noga på den tiden. Vi åt det vi hade.

De har fortfarande kvar sin fäbodstuga men är inte där så ofta längre. De har tagit bort separatorn och den delen där man gjorde ost och smör.
– Annars är den precis som den var förr!

Lena och hennes man var uppe nyligen på Nordsätern.
Då känner man ett lugn när man kommer dit – åh va skönt! Det är en annan luft även om det inte luktar björkved ur skorstenarna. Här kopplar man av!

SCA:s fäbodstuga

 

Lars-Inge Lööv framför släktens fäbodstuga

Det gamla kokhuset bredvid

Lars-Inge framför den stuga han håller på att bygga idag på Nordsätern

En bild som sitter på väggen i deras stuga

Aina Lorin Lööv i deras fäbodstuga tapetserad med färska tidningar

Lena och Gun framför familjens matkällare i Nordsätern

Gun Jäder och hennes familjs fäbodstuga

Guns mormor Karolina utanför deras säterstuga

Guns mor Märta Fundin sittande vid den öppna spisen