Gunvi har en fin Loppis på Mon

juli, 2018

I det här programmet går Ann Sandin-Lindgren upp till Mon där Gunvi Hellström-Åslund har en fantastisk fin Loppis i en gammal ladugård. För att hitta till Loppisen tar man till vänster vid affären om man kommer från Åsarna och kör eller går längs sjövägen och sedan uppför en backe där man ser ett stort gult hus längst upp. Mittemot är Loppisen.
Vid Handlarn står det en skylt som visar om Loppisen är öppen och sedan informerar Gunvi på anslagstavlan och på Facebook när hon är där. Se info här i Storsjös Facebook-grupp

Mon är en stor gammal gård och Gunvis dotter Elin och hennes pojkvän Mats har nyligen köpt det gula huset. De förra ägarna brukade förr om åren också ha loppis i ladan. Nu är det mängder med vackert porslin, gardiner, dukar, krukor, lampor, smycken, mattor och kläder. Både nya och gamla saker.
– Ja, vi har plockat ihop det som fanns i huset och på Loppisen förut, berättar Gunvi. Sen har vi samlat ihop saker vi hittat både här och där.

Gunvi kommer ursprungligen från Storuman i Lappland. Hon sökte jobb i Storsjö hösten 1980 när hon som 28:åring var nyutexaminerad lågstadielärare. Då fanns det en skola för årskurs 1-3 i byn.
– Jag ville inte fara så himla långt hemifrån och tyckte att det här låg bra. Bara 49 mil hit och när jag kom hit och tittade så tänkte jag att; Jaa, här kan jag ju bo, skrattar Gunvi.

Hon fick hyra en liten stuga med toalett, dusch och kök av Rut och Göran i Långeggen. Men det var lite ensamt i början innan hon dragit in telefon och kunde prata med sina vänner och sin familj.
– Jag hade ju Karin Åslund som kollega som hade hand om förskolebarnen och det var ju tur.

I Storsjö träffade Gunvi sin man Ingemar Åslund på en dans på bygdegården och han tog ut henne på en skotertur.
– Ja, det var Ingemar som gjorde att jag stannade.

Ingemar är född på Långholmen och bodde sedan på Lövön mitt i sjön och flyttade till gården Flon vid 4-5 års ålder. När han träffade Gunvi bodde han med sin mamma uppe på Flon.
– Då fick vi hyra ett hus bredvid Jenny-farmor, som vi kallade henne.

De fick tre barn; Daniel, Elin och Jon. 1996 flyttade de till Hoverberg utanför Svenstavik så barnen slapp bli inackorderade när de började högstadiet. Gunvi som hade fått flytta sin tjänst till Ljungdalen när skolan i Storsjö lades ner fick då istället börja på den stora skolan i Svenstavik där hon sedan arbetade i tio år.
– Ingmar hade ju själv som alla andra i byn varit inackorderad när han var liten och han ville inte att hans barn skulle ha det likadant.

Att komma från en liten byskola till en stor skola i Svenstavik var en stor omställning för Gunvi.
– Här i Storsjö kunde man sköta mycket själv och anpassa sig efter väder och gå ut med barnen när det passade.

När de äldsta barnen hade gått ut gymnasiet flyttade Gunvi och Ingemar tillbaka till Flon. Nu har de en kennel på gården och föder upp gråhundar.
– Jag har alltid tyckt om hundar och gifte mig in i en hundfamilj. Hundar är trevliga djur och blir ju som kamrater.

Den här sommaren har de haft sju valpar, men den här gången blev det bara tikar. En kommer de att behålla tillsammans med sina två vuxna tikar.

Gunvi är ute så mycket som möjligt. På vintern skottar hon snö, fiskar och åker skidor med hundarna på sjön.
Det är svårt med älghundar att åka skidor i skogen för när de får upp ett spår vill de springa iväg.
– Jag gillar att pimpla på vintern. Det är spännande att ligga och kika ner i hålet.

På sommaren ägnar hon sig att odla grönsaker och potatis och mycket annat.
– Jag är ju aldrig stilla och jag blir ju tokig om jag inte får något att syssla med. Jag måste ha något praktiskt att göra.

Hon gillar också att vandra och det finns många fina ställen att besöka, tex Canon, där Henån flyter djupt nere mellan de branta klipporna.

Nu har Gunvi precis gått i pension och kommer få mer tid med de tre barnbarnen som bor i Nälden och som gillar att komma till Storsjö och åka båt.

På frågan hur det känns att gå i pension ger Gunvi upp ett glädjetjut.
– Det är fantastiskt! Men jag har fullt upp jämnt!

 

 

Barnbarnets fiskelycka

Pimpla gillar Gunvi

 

Vandring med dottern Elin