Uno sålde skotrar, livsmedel, spik och skruv

januari, 2018

Huset som Uno Grubb idag bor i kallas Grubbsbacken. Det ligger alldeles ovanför affären mitt i byn. Där har Uno och hans fru Ulla-Britt bott sedan 1974. Hans svärföräldrar Albert och Mary Eriksson drev ICA-affären och bodde från början i våningen ovanför affären.
Han föddes 1944 och är uppväxt på Lövön, en holme i Storsjön med tre gårdar. Hans föräldrar hette Per och Erika Grubb och hans far Per livnärde sig som bonde, skogsarbetare och på äldre dagar blev han snickare. Per Grubb jobbade även med flottning när det begav sig.
– Vi hade kanske sex kor och 10-15 höns på ön, berättar Uno.

När Uno började skolan fick han bo hos sin mormor och morfar som hade hus i byn. Det var för långt att ta sig från Lövön till skolan varje dag. Han gick bara sju år i skolan och i klassen var det tio barn som var i samma ålder.
På Lövön lekte Uno och hans bror Göte med grannbarnen Per-Ture, Jöns, Martin och Ingmar Åslund som bodde i gården som kallades ”Erik Ers”. Unos morföräldrars hus kallades Söidan och den tredje gården kallades Klockars.

Uno gillade att sparka boll. Som 14-åring fick han börja jobba i skogen med att hugga timmer.
– Det gick väl bra fast det var tungt för en som inte var riktigt utväxt.
Men Uno tyckte det var ganska trivsamt att bo i skogskojan med alla gubbarna där man bl.a. spelade kort på kvällarna. På vintern höll man värmen med en vanlig järnspis. Det fanns stolar och bord och en massa sängar i kojan.

Uno jobbade sedan på Konsum i Storsjö som låg i grannhuset till nuvarande Handlarn.
Sedan började han som föreståndare på Konsum i Ljungdalen och fick efter några år upp ögonen för Ulla-Britt som var dotter till ICA-handlarn i Storsjö.
– Ja, det blev bara så, skrattar Uno.

I början bodde Uno och Ulla-Britt i pappa Per Grubbs hus som låg direkt till vänster när man åker in på den första avtagsvägen när man kommer från Åsarna.
– Ja, det är ”hemma i Storsjö” för mig, menar Uno.
Den gården har Unos pappa Per Grubb själv byggt. Per började snickra när skogsarbetet tog slut. Han tyckte om att snickra möbler och fönster.
– Pappa for och hjälpte folk med snickeri överallt här i byn.

Uno tyckte jobbet som handlare väl var bra även om han fick jobba från 7 på morgonen till 9 på kvällen. Han hade även skoterverkstad och försäljning av skotermärket Ski-doo.
Numera använder han mest skotern för att ta sig till och från Lövön men som ung gillade han att köra skoter.
– Från början körde man hela dagarna för det var roligt. Det var fritt och man kunde köra var man ville.

Fram till 70-talet var det två affärer i byn, både Konsum och ICA.
– Vi fick det att gå runt genom att jobba väldigt mycket. Vi hade ett stort och brett sortiment. Men vi hade kanske ett alldeles för brett sortiment egentligen. Men det gick ju.
Spik kunde han beställa via ICA men skruv köpte de från en järnhandel i Östersund. Efter ett tag fick Konsum lägga ner pga. konkurrensen eftersom ICA hade ett mycket större sortiment.
– Det var roligt att jobba som handlare! Man lärde känna alla i byn. Turisterna kom in och hälsade ”Nu är vi här igen” fast man inte hade någon aning om vilka de var.

De hade även flera anställda speciellt på sommaren; Marlene Åslund, Inger Söder, Annika Hoversjö och många fler fick jobb i affären. Eva-Lena Lund var en av de sist anställda och sedan tog Eva-Lena och hennes man Hans-Ove över butiken.
– Både Ulla och jag hjälpte Hans-Ove och Eva-Lena de första två åren.

Uno ruskar på huvudet när han får frågan om byns utveckling.
– Det finns inga jobb. Man måste hitta på det själv.
Han tror att turism nog är framtiden. Att leva som hantverkare kanske inte är lika lätt idag tror han.

Trots att Uno har en fantastisk vacker utsikt så tänker han inte så mycket på det.
– Man är för van. Folk som kommer hit säger ju att det är vackert. Men när man kommer ut på sjön ser man det när hela fjällvärlden syns.

Uno har anmält sig till bredbandet som förmodligen kommer installeras i sommar fast han inte är så förtjust i datorer.
– Jag är inte med i Facebook. Jag är allergisk mot allt vad datorer och Facebook heter.
Men han använde ändå dator i affären när han beställde skoterdelar och tyckte att det var bra istället för att bläddra i kataloger.

Numera är Uno inte så mycket i fritidshuset på Lövön. Det är tungt nu när hans fru Ulla gick bort för snart tre år sedan och Uno vill inte vara där lika mycket. Hans bror Göte som är jaktvårdskonsulent och bor i Sollefteå har Mittgården på Lövön och brukar vara på ön fem veckor på sommaren.

Det finns en gul brevlåda framför Unos hus på Lövön. Där har det funnits en text; ”Breven utdelas vid tillfälle”.

Category: