I Storsjö fyller Kjell på sin energi

januari, 2018

Dagen innan nyårsafton 2017 var det julkonsert i Storsjö kyrka. Till kyrkan kom ett 30-tal besökare och även Kjell Landberg för att lyssna på sopranen Sofie Winolf och ”hennes” stråkkvartett. Kjell hade själv några dagar tidigare spelat svensk folkmusik (”Brudmarsch från Bjuråker” och ”Joululaulu – finsk julsång”)  på dragspel vid julottan med Storsjös Helena Hultgren.
– Det var första gången jag spelade i Storsjö kyrka, berättar Kjell.
Han har spelat dragspel i många kyrkor tidigare, speciellt hemma i den ångermanländska kyrkan i Näsåker där han bor med sin fru och katt.
I programmet får vi höra en bit ur ”Tårarna” – finsk zigenarmusik – som spelas av Kjell och hans vänner.
Kjell Landberg är numera ofta i det vita huset på Putten som ligger på andra sidan sjön från byn sett. För att komma dit kan man åka de 15 km runt sjön eller ta skotern på vintern eller båten på sommaren över sjön.
Det är Kjells mor Sally Landberg som äger gården och Kjell tror att det nog blir hans och brodern Harrys barn som kommer ta över husen. Mormor Gertrud och morfar Gustav Lööv köpte stället i början på 30-talet och då var det bara skog och sten på Putten.
– Det är obegripligt hur de orkade röja här och hålla igång som de gjorde, menar Kjell. Det övergår mitt förstånd. Min mission är att hålla borta skogen från gården!
På Putten finns det flera gårdar; Nedidan som ligger längst ner, Oppidan som ligger högst upp och Kjells gård som kallas Västiudden. Juliusgården ligger lite längre bort.
Kjell föddes 1957 och växte upp i Skarpnäck söder om Stockholm. Till Storsjö åkte hans familj flera gånger om året.
– Vi var här varenda lov, varje jul och påsk, sportlov och hela sommaren. Brorsan och jag och grannarna Sören och Jan-Ove sprang lösa här som barn.  Var ute på sjön, fiskade, sköt med luftgevär, busade och åkte moppe och skoter.
Som 20-åring flyttade Kjell 1979 upp till Näsåker i Ångermanland tillsammans med några kamrater och köpte ett litet jordbruk och bodde i kollektiv de första åren. Det var ett helt omodernt ställe och de fick hjälp av de lokala bönderna att komma igång med grönsaksodlingar och några mjölkkor.
– Det var som på 1800-talet med vatten som togs från en källa, inget avlopp, oisolerat och en av oss fick kliva upp tidigare för att börja elda i spisen. Det var nog väldigt likt det liv som min mormor och morfar hade här på Putten.
Kjell blev kvar i Näsåker när kollektivet upplöstes och känner sig efter 40 år hemma där. Näsåker har en populär musikfestival varje år som heter Urkult och i området finns det nu många lokala musikanter.
– Jag har alltid spelat och haft alla möjliga band i Näsåker från latinamerikanskt till soulband.
Efter småjordbruket tog Kjell jobb som deltidsbrandman och började snickra dörrar, fönster och trappor på ett litet familjeägt snickeri i Näsåker. När snickeriet lades ner för något år sedan tänkte Kjell ”att nu far jag till Storsjö”.
Under många år åkte Kjell de 35 milen till Storsjö på helgerna så det blev bara korta perioder här, men nu har han till påsk varit i Storsjö i ett år.
– Jag vill ta igen all den tid jag inte hunnit att vara här under åren, skrattar Kjell. Man hinner ju inte göra något när man bara är här över en helg men nu så har jag hunnit hugga ved och fixa lite och bygga. Det finns alltid att göra på ett sånt här ställe.
Kjell kan nog tänka sig att bo i Storsjö året runt och tröttnar inte på att sitta på Putten och kolla ut genom köksfönstret.
– För mig som vuxit upp så mycket i byn är det ju skillnad mot de som kommer utifrån. Det är ju lite folktomt här. Det är först och främst naturen här som jag uppskattar. Jag känner varje gång när jag kommer hit att jag fylls med energi på något vis och att det är rofullt. Jag har mina rötter främst till den här platsen som sitter djupt i mig.
Han kan sitta och titta ut genom köksfönstret hur länge som helst.
Trots att han tagit tusentals foton av utsikten mot fjällen så knäpper han ändå en ny bild.
– Man tänker varje gång att idag är Helags extra vackert!
Kjell är aktiv i Storsjös Facebook-grupp och lägger ut fina foton med utsikten från Putten.
– När man inte är här så är det så roligt att se bilder härifrån, se vad det är för väder och snödjup. Jag skulle gärna se en webbkamera här någonstans så man kunde se temperaturer och hur det blåser.
Det går rykten i byn om att Kjell ska starta någon musikaktivitet i Storsjö. Eftersom Kjell har sysslat med musik hela sitt liv vill han hålla igång sitt musicerande.
– Jag vill ju inte rosta ihop när jag är här så nu spelar jag och Helena Hultgren ihop lite grann. Det finns ju mer dolda talanger i byn så vi får se om jag lyckas skrämma upp dom och få ihop något litet spelmanslag eller kör.
Kjell tycker om att vara i kyrkan trots att han inte själv anser sig vara religiös.
– Man samlas på något vis och riktar sitt fokus på samma mål allihop. Det händer inte så ofta nu för tiden att det är så. Jag tycker om den andliga stämningen och att det är tyst emellanåt i kyrkan. Vi behöver dessa högtider och gemensamma riter.
När det gäller byns utveckling tycker Kjell att det är svårt att veta hur det ska bli eftersom det beror så mycket på hur det ser ut i omvärlden. Han tycker det är märkligt att en by som kunde ha flera hundra kor på 30-talet plus får, getter och hästar idag inte ens kan ha en skock får.
– Jag tänker att tiderna blir annorlunda. Att det en gång ska bära sig att leva här med ett småjordbruk igen. Som det nu ser ut håller man på att lägga ner hela Norrland.
Kjell ska försöka fortsätta att hålla lyset tänt på Putten.
– Ja! Det har jag hört från hela byn att det är så trevligt att det lyser på den här sidan, avsluter Kjell.

Category: