En magiskt påskhelg för fiskeentusiaster

mars, 2018

Vid påskhelgen fylls alla stugor och hus i Storsjö. På Långfredagen varje år går nämligen den årliga pimpeltävlingen av stapeln som drar fler och fler besökare.

Håkan Aspebring från Flen och hans särbo Anna Westerlund från Huddinge är en av de många stugägare som åker upp till Storsjö varje påsk med sin familj. I år är var det Annas dotter Madeleine, hennes sambo Jimmy och deras treåriga son Harlie som var med för att fira påsken i byn.

Håkan själv kom hit redan 1981 med kompisen Finn Gunnarsson som hade varit i Storsjö sedan 60-talet tillsammans med sina  föräldrar Åke och Solveig Gunnarsson som då hyrde in sig hos familjen Loo på Eckren.

Finn och Håkan var i början av 80-talet arbetskamrater på ett snickeriföretag i Flen.
– Finn sa hela tiden ”Ni måste följa med upp till Storsjö och fiska” och visade fantastiska bilder på fiskar han hade fått upp. Så vi åkte med! Vi var ju alla lite fiskegalna.
Sedan dess har de varit vi tre ”grabbar”, jag, Finn och Ulf Söderholm som åkt upp sista veckan i augusti varje år för att fiska ädelfisk.
De har fiskat från båt i sjön eller kastat i olika tjärnar runt byn.
– Men det roligaste är att bäckmeta! menar Håkan.
Med ett fiskespö, en liten kork, ett blysänke och mask  lockar de fram fisken under stenar och rötter.
– En gång fick vi upp 53 öringar på en dag!

Anna som också varit med till Storsjö i 15 år försökte hänga på och fiska de första åren men blev väldigt besvärad av knotten.
– Men jag hänger ändå med och njuter för fullt av att bara vara här. Den här naturen är man inte bortskämd med, säger Anna. Det räcker att bara vara.  Att inte behöva vara uppkopplad och att komma bort från stressen i Stockholm.

Från början hyrde Håkan och hans två fiskekompisar en stuga hos bysnickaren Per Grubb.
– Sedan började vi prata om att ha något eget. Vi fick tips från Micke på Fiskecampen att Einar Jönsson skulle sälja sitt Per Albin hus.
Gården som var byggd 1935 kallades för Alfreds efter Einars far Alfred Jönsson som bodde där tidigare.

Håkan Aspebring som själv är snickare och har en egen inredningsfirma i Flen satte igång att rusta upp huset som då var mycket nedgånget.
– Jag har verkligen lagt ner mycket jobb. Vi hade från början problem med brunnen som hade sinat när huset hade stått tomt.
Då fanns ett utedass men nu har de både dusch, toalett och har satt in en värmeväxlare.
– Men vi har kvar vedspisen som vi använder hela tiden, skrattar Håkan.

Håkan har även gjort iordning ladugården – fjöset som de säger här – och byggt en bar på övervåningen som de kan använda för fest och byggt ett stort sovrum där man kan ha gäster.

De har varit här varje påsk och ska  vara med på pimpeltävlingen på Långfredagen.
– Ja, pimpeltävlingen är ju en riktig folkfest! tycker Håkan och Anna.

Om Håkan får fisk eller inte det vet han inte. Hans hemliga knep och taktik  är att ha en liten mormyska med krok där han hänger maggot eller räkor.
– Sedan ligger man ner och spanar och har betet en halvmeter ovanför botten. Men man måste vara cool och vänta med att rycka till tills man ser att fisken gapar.
Annas dotter Madeleine har vunnit ungdomsklassen ett år. Nu kommer även Anna att fiska men Håkan får agna.
– Vi har maggot i kylskåpet och räkor köpta i Sörmland.

På påsken är det mest harr och sik som de får upp på isen. Annars tycker de bäst om att få öring som de tillagar i ugn eller gör en fisksoppa och annat gott på. Anna tycker att det godaste är att steka en färsk fisk och lägga på en hårs smörgår eller tunnbröd.
– Det är lyx!

I år blir Håkan pensionär så nu tänkte han komma upp och jaga och fiska och vara här mer. Han skulle gärna vara med i något jaktlag i Storsjö.
– Jag skulle gärna vilja prova på att jaga fågel, t.ex.  tjäder eller orre.

Väggarna i huset är fyllda av kort som visar Håkans och sonen Fredriks fiskelycka.
Ett av korten visar när Håkan fick upp en fin öring på 3,3 för två år sedan.
– Fredrik är ännu mer fiskegalen än jag. Han fick en 5,6 kilo öring i Sölvbacka för några år sedan.

Håkan tycker det är synd att man reglerat sjön och byggt dammen. Sölvbacka var tidigare Sveriges finaste harrvatten.
– Tyvärr kan ju rödingen inte leva kvar i sjön när man sänker den.

Håkans favoritställen för bäckmete är bl.a. Västhenan och Mitthenan även om det ibland är promenader på flera kilometer.
– Det är en fantastisk naturupplevelse med ripor, älgar och andra djur. Vi har även sett spår av björn.

Håkan berättar några historier när de hade sett färsk björnspillning precis när de kommit.
– Då är man inte kaxig när man ser färska spår i leran. Lätt att få björnfrossa då.

Anna kommer ihåg den första sommaren när hon kom till Storsjö. När de väcktes mitt i natten av  objudna gäster som sjöng ”Gulligullan ko ko..” i deras sovrum och ville festa. Numera har de låst dörren.

På frågan hur Håkan tycker man ska göra för att Storsjö ska utvecklas svarar Håkan att han hoppas att fler säljer sina hus istället för att husen står och förfaller.
– Det är väldigt viktigt för byns överlevnad. Det är bra om det kommer nya människor hit.

Nu tänker Håkan fortsätta och bygga ut så hans stora familj med barn och barnbarn får plats.
– De gillar att komma hit och fiska och åka skoter.
De har en Polaris skoter och två båtar. En 50 hästars murkla (Mercury) och en mindre för att lägga ut nät. Som stugägare får man lägga ut fem nät och det är också kul.
– Ibland åker vi bara ut och solar på någon ö i sjön.

Solen skiner över Storsjö denna påsk.
– Mer kan man inte önska sig. Det är magiskt!

De tycker båda att det är värt att åka de 64 milen från Flen eller de 60 milen från Stockholm.
– Det tar sju timmar och om man stannar för att äta tar det åtta timmar. Men det spelar ingen roll. Jag kan åka 100 mil om det behövs för att komma hit. Det är så mycket trevligt folk i Storsjö, avslutar Håkan.

Category: